Vårt älskade lilla hjärta har blivit en liten ängel

Det har hänt något så fruktansvärt tragiskt och onödigt. Vår lilla prins Egon lämnade oss helt oväntat och chockartat på alla hjärtans dag. Vår älskade fralla, vår älskade vän finns inte längre hos oss.

Saknaden är enorm, Egon är ständigt i våra tankar och har lämnat ett gigantiskt tomrum efter sig. Egon var så levnadsglad, alltid full av massa härlig energi.
Inte en dag du var sjuk utan alltid så pigg och stark. Det är väl därför det är så svårt att förstå att du är borta.

Egon var kemiskt kastrerad med mycket bra effekt. Vi märkte att han blev mindre stressad när han umgicks med andra hanhundar och märkte inte av några biverkningar. Det kändes som en bra ide´att genomgå en kirurgisk kastration och vi fick en tid hos den klinik där vi så många gånger varit och känt oss trygga.

Vi lämnade in dig på morgonen och du hälsade glatt på alla. Alltid så trygg och nyfiken på vad som skulle ske. Veterinären undersökte dig grundligt. Vi fick beröm för att du var så sund, hade perfekt hull och päls och bra luftvägar. Han lyssnade på ditt lilla hjärta och sa att det slog så fint. Jag tänkte att det var bäst att inte göra någon affär av att vi skulle gå och du såg så nöjd ut av att få vara med veterinären så jag sa aldrig hej då. Något som jag har ångrat i efterhand men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle sluta så här.

Jag och Alex hinner knappt hem förrän telefonen ringer. Alex svarar och jag ser hur han blir helt kritvit i ansiktet och jag förstår att något fruktansvärt har hänt. Jag kastar mig på cykeln och vrålar "NEJ, NEJ, NEJ". Ser hur folk tittar men det är som jag är i en annan värld och det enda jag tänker på är att jag måste hämta hem min älskade vän. Det kan inte vara sant.
Jag rusar in på kliniken och skriker "Ni har dödat min hund". Adrenalinet sprutar och jag är så arg, jag ramlar ihop på golvet. Tårarna sprutar.

Veterinären tar med oss in till operationssalen och där ligger han, vår finaste älskade Egon. Jag tar honom i min famn och borrar in näsan i hans fina päls. Det luktar Egon och han är fortfarande varm. Ber honom att vakna så att vi kan gå hem, ber Alex att väcka mig så att den här hemska mardrömmen kan ta slut. Varken jag eller Egon vaknar, det är så svårt att förstå att vår finaste Egon är död. Jag kollar i munnen och den är alldeles blå, det är nog då som jag förstår att han är död på riktigt. Hör att veterinären berättar vad som har hänt, men kan inte ta in någonting av vad han säger. Blir bara så arg och hugger på allt han säger. jag kräver ett utdrag ur journalen och veterinären lämnar oss ensamma. Vi pussar och kramar vår finaste Egon och gråter tillsammans. Vi tackar Egon för allt fint han har gett oss och säger hur mycket vi älskar honom. Vi tar farväl av vår finaste lilla guldklimp och går hem med ett tomt koppel.

Tårarna bara rinner och kroppen kan inte sluta darra. Vi bestämmer oss för att resa hem till våra nära och kära i Sverige. Innan vi ger oss av åker vi inom veterinären och vi fick prata lugnt och stilla med både veterinären och djursjukvårdaren som var med vi operationen. De var bägge två chockade och tagna av situationen. Veterinären berättade att Egon reagerade nästan direkt efter att de hade gett honom narkosmedlet. Pulsen sjönk och hjärtat slutade slå. Man började med återupplivning direkt men Egons liv gick tyvärr inte att rädda. EKG:et hade varit bra och Egon hade haft fin syresättning under operationen så den enda förklaringen veterinären kunde se var att Egons receptorer var extra känsliga för narkosmedlet. Det är ovanligt, bara någon promille som drabbas av detta, så Egon hade verkligen maximal otur.

Den värsta chocken har lagt sig. Jag har ältat fram och tillbaka om man kunde ha gjort något annorlunda. Jag har varit rasande och känt skuld över det som skedde. Tyckt att jag borde ha frågat mer om riskerna. Vad jag har kommit fram till är att vi aldrig kunde förutspå att detta skulle ske och att riskerna var minimala för en sådan frisk hund som Egon var.

Tårarna finns där hela tiden och jag gråter mycket. Jag saknar dig världens finaste lilla vovve och är så oerhört tacksam över allt du har gett oss. All glädje och kärlek du spred glömmer vi aldrig. Vi har så många härliga minnen av dig som vi aldrig glömmer.
Du tog en stor del av våra hjärtan från första dagen och du kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan.
Vi älskar dig! Vila i frid vår finaste ängel.


Var inte arg lilla matte
jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då
orkade mitt hjärta inte slå.

Älskade husse
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och jag älskar er så.



Tack alla ni som har tänkt på oss och skrivit så fint om vår lilla älskling. Vi har inte orkat svara men det har betytt mycket för oss.