Egon, vår allra finaste, vi glömmer dig aldrig.
Du var den stora kramgoa valpen som tog en stor del av våra hjärtan från första stund. Det bästa du visste var att krypa upp och mysa i vår famn. Ingen njöt så som du när man kliade och klappade dig.
Egon, den största livsnjutaren, att leva med dig var en fröjd.
Du började dagen med att krypa ner under täcket när vi steg upp. Kom inte upp förrän det vankades frukost i köket. Ratade aldrig ett mål mat.
Efter maten tog du sats till soffan där du la dig på rygg och snarkade för fullt. Regnade det så hoppade du helst över morgonrundan.
Egon, vår älskade lilla fis, det finns ingen annan hund som du.
Du var alltid så glad, nöjd och tillfreds. Aldrig ett gnäll eller skall. Alltid öronen bakåtvända och tungan redo för att slicka en nykomling.
Så trygg i sig själv, så nyfiken på livet.
Egon, den stora gottegrisen, ingen älskade godis och lek så som du.
Du var så oerhört lättlärd och tyckte det var så roligt att lära sig ny saker. Du ville alltid vara i centrum och gärna visa upp dina konster.
Ingen kan gå fot och slalom med sådan energi som du gjorde. Ibland när jag är ute och går ser jag dig trippande bredvid mig med dina stora
fina bruna ögon som söker mattes blick.
Egon, vårt älskade hjärta, ingen var fylld av så mycket livsenergi som du.
Du älskade långpromenader, jaga fotbollar och pinnar. Att leka vilda lekar med andra hundar var bland det bästa du visste. Ju större hundar desto bättre. Helst skulle du ha en pinne i munnen och så skulle de jaga dig. Snabb så in i bomben var du till allas stora förvånad.
Egon, vår lilla ängel, vi saknar dig så in i norden.
Du är det första vi tänker på när vi vaknar och det sista vi tänker på innan vi somnar.
Vi är så oerhört tacksamma över att vi fick ha dig i våra liv. Vi har så många vackra minnen av dig.
Vi älskar dig lilla grisen och glömmer dig aldrig. Vila i frid vår älskade vän.
fredag 18 mars 2011
söndag 27 februari 2011
Vårt älskade lilla hjärta har blivit en liten ängel
Det har hänt något så fruktansvärt tragiskt och onödigt. Vår lilla prins Egon lämnade oss helt oväntat och chockartat på alla hjärtans dag. Vår älskade fralla, vår älskade vän finns inte längre hos oss.
Saknaden är enorm, Egon är ständigt i våra tankar och har lämnat ett gigantiskt tomrum efter sig. Egon var så levnadsglad, alltid full av massa härlig energi.
Inte en dag du var sjuk utan alltid så pigg och stark. Det är väl därför det är så svårt att förstå att du är borta.
Egon var kemiskt kastrerad med mycket bra effekt. Vi märkte att han blev mindre stressad när han umgicks med andra hanhundar och märkte inte av några biverkningar. Det kändes som en bra ide´att genomgå en kirurgisk kastration och vi fick en tid hos den klinik där vi så många gånger varit och känt oss trygga.
Vi lämnade in dig på morgonen och du hälsade glatt på alla. Alltid så trygg och nyfiken på vad som skulle ske. Veterinären undersökte dig grundligt. Vi fick beröm för att du var så sund, hade perfekt hull och päls och bra luftvägar. Han lyssnade på ditt lilla hjärta och sa att det slog så fint. Jag tänkte att det var bäst att inte göra någon affär av att vi skulle gå och du såg så nöjd ut av att få vara med veterinären så jag sa aldrig hej då. Något som jag har ångrat i efterhand men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle sluta så här.
Jag och Alex hinner knappt hem förrän telefonen ringer. Alex svarar och jag ser hur han blir helt kritvit i ansiktet och jag förstår att något fruktansvärt har hänt. Jag kastar mig på cykeln och vrålar "NEJ, NEJ, NEJ". Ser hur folk tittar men det är som jag är i en annan värld och det enda jag tänker på är att jag måste hämta hem min älskade vän. Det kan inte vara sant.
Jag rusar in på kliniken och skriker "Ni har dödat min hund". Adrenalinet sprutar och jag är så arg, jag ramlar ihop på golvet. Tårarna sprutar.
Veterinären tar med oss in till operationssalen och där ligger han, vår finaste älskade Egon. Jag tar honom i min famn och borrar in näsan i hans fina päls. Det luktar Egon och han är fortfarande varm. Ber honom att vakna så att vi kan gå hem, ber Alex att väcka mig så att den här hemska mardrömmen kan ta slut. Varken jag eller Egon vaknar, det är så svårt att förstå att vår finaste Egon är död. Jag kollar i munnen och den är alldeles blå, det är nog då som jag förstår att han är död på riktigt. Hör att veterinären berättar vad som har hänt, men kan inte ta in någonting av vad han säger. Blir bara så arg och hugger på allt han säger. jag kräver ett utdrag ur journalen och veterinären lämnar oss ensamma. Vi pussar och kramar vår finaste Egon och gråter tillsammans. Vi tackar Egon för allt fint han har gett oss och säger hur mycket vi älskar honom. Vi tar farväl av vår finaste lilla guldklimp och går hem med ett tomt koppel.
Tårarna bara rinner och kroppen kan inte sluta darra. Vi bestämmer oss för att resa hem till våra nära och kära i Sverige. Innan vi ger oss av åker vi inom veterinären och vi fick prata lugnt och stilla med både veterinären och djursjukvårdaren som var med vi operationen. De var bägge två chockade och tagna av situationen. Veterinären berättade att Egon reagerade nästan direkt efter att de hade gett honom narkosmedlet. Pulsen sjönk och hjärtat slutade slå. Man började med återupplivning direkt men Egons liv gick tyvärr inte att rädda. EKG:et hade varit bra och Egon hade haft fin syresättning under operationen så den enda förklaringen veterinären kunde se var att Egons receptorer var extra känsliga för narkosmedlet. Det är ovanligt, bara någon promille som drabbas av detta, så Egon hade verkligen maximal otur.
Den värsta chocken har lagt sig. Jag har ältat fram och tillbaka om man kunde ha gjort något annorlunda. Jag har varit rasande och känt skuld över det som skedde. Tyckt att jag borde ha frågat mer om riskerna. Vad jag har kommit fram till är att vi aldrig kunde förutspå att detta skulle ske och att riskerna var minimala för en sådan frisk hund som Egon var.
Tårarna finns där hela tiden och jag gråter mycket. Jag saknar dig världens finaste lilla vovve och är så oerhört tacksam över allt du har gett oss. All glädje och kärlek du spred glömmer vi aldrig. Vi har så många härliga minnen av dig som vi aldrig glömmer.
Du tog en stor del av våra hjärtan från första dagen och du kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan.
Vi älskar dig! Vila i frid vår finaste ängel.
Var inte arg lilla matte
jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då
orkade mitt hjärta inte slå.
Älskade husse
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.
Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och jag älskar er så.
Tack alla ni som har tänkt på oss och skrivit så fint om vår lilla älskling. Vi har inte orkat svara men det har betytt mycket för oss.
Saknaden är enorm, Egon är ständigt i våra tankar och har lämnat ett gigantiskt tomrum efter sig. Egon var så levnadsglad, alltid full av massa härlig energi.
Inte en dag du var sjuk utan alltid så pigg och stark. Det är väl därför det är så svårt att förstå att du är borta.
Egon var kemiskt kastrerad med mycket bra effekt. Vi märkte att han blev mindre stressad när han umgicks med andra hanhundar och märkte inte av några biverkningar. Det kändes som en bra ide´att genomgå en kirurgisk kastration och vi fick en tid hos den klinik där vi så många gånger varit och känt oss trygga.
Vi lämnade in dig på morgonen och du hälsade glatt på alla. Alltid så trygg och nyfiken på vad som skulle ske. Veterinären undersökte dig grundligt. Vi fick beröm för att du var så sund, hade perfekt hull och päls och bra luftvägar. Han lyssnade på ditt lilla hjärta och sa att det slog så fint. Jag tänkte att det var bäst att inte göra någon affär av att vi skulle gå och du såg så nöjd ut av att få vara med veterinären så jag sa aldrig hej då. Något som jag har ångrat i efterhand men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle sluta så här.
Jag och Alex hinner knappt hem förrän telefonen ringer. Alex svarar och jag ser hur han blir helt kritvit i ansiktet och jag förstår att något fruktansvärt har hänt. Jag kastar mig på cykeln och vrålar "NEJ, NEJ, NEJ". Ser hur folk tittar men det är som jag är i en annan värld och det enda jag tänker på är att jag måste hämta hem min älskade vän. Det kan inte vara sant.
Jag rusar in på kliniken och skriker "Ni har dödat min hund". Adrenalinet sprutar och jag är så arg, jag ramlar ihop på golvet. Tårarna sprutar.
Veterinären tar med oss in till operationssalen och där ligger han, vår finaste älskade Egon. Jag tar honom i min famn och borrar in näsan i hans fina päls. Det luktar Egon och han är fortfarande varm. Ber honom att vakna så att vi kan gå hem, ber Alex att väcka mig så att den här hemska mardrömmen kan ta slut. Varken jag eller Egon vaknar, det är så svårt att förstå att vår finaste Egon är död. Jag kollar i munnen och den är alldeles blå, det är nog då som jag förstår att han är död på riktigt. Hör att veterinären berättar vad som har hänt, men kan inte ta in någonting av vad han säger. Blir bara så arg och hugger på allt han säger. jag kräver ett utdrag ur journalen och veterinären lämnar oss ensamma. Vi pussar och kramar vår finaste Egon och gråter tillsammans. Vi tackar Egon för allt fint han har gett oss och säger hur mycket vi älskar honom. Vi tar farväl av vår finaste lilla guldklimp och går hem med ett tomt koppel.
Tårarna bara rinner och kroppen kan inte sluta darra. Vi bestämmer oss för att resa hem till våra nära och kära i Sverige. Innan vi ger oss av åker vi inom veterinären och vi fick prata lugnt och stilla med både veterinären och djursjukvårdaren som var med vi operationen. De var bägge två chockade och tagna av situationen. Veterinären berättade att Egon reagerade nästan direkt efter att de hade gett honom narkosmedlet. Pulsen sjönk och hjärtat slutade slå. Man började med återupplivning direkt men Egons liv gick tyvärr inte att rädda. EKG:et hade varit bra och Egon hade haft fin syresättning under operationen så den enda förklaringen veterinären kunde se var att Egons receptorer var extra känsliga för narkosmedlet. Det är ovanligt, bara någon promille som drabbas av detta, så Egon hade verkligen maximal otur.
Den värsta chocken har lagt sig. Jag har ältat fram och tillbaka om man kunde ha gjort något annorlunda. Jag har varit rasande och känt skuld över det som skedde. Tyckt att jag borde ha frågat mer om riskerna. Vad jag har kommit fram till är att vi aldrig kunde förutspå att detta skulle ske och att riskerna var minimala för en sådan frisk hund som Egon var.
Tårarna finns där hela tiden och jag gråter mycket. Jag saknar dig världens finaste lilla vovve och är så oerhört tacksam över allt du har gett oss. All glädje och kärlek du spred glömmer vi aldrig. Vi har så många härliga minnen av dig som vi aldrig glömmer.
Du tog en stor del av våra hjärtan från första dagen och du kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan.
Vi älskar dig! Vila i frid vår finaste ängel.
Var inte arg lilla matte
jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då
orkade mitt hjärta inte slå.
Älskade husse
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.
Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och jag älskar er så.
Tack alla ni som har tänkt på oss och skrivit så fint om vår lilla älskling. Vi har inte orkat svara men det har betytt mycket för oss.
lördag 6 november 2010
Long time no see!
Goddag alla kära vänner.
Blogglusten har nu infunnit sig och jag tänkte passa på att skriva ett par rader om vad som har hänt sedan sist.
Tiden rinner iväg och jag har hunnit fira min ettårsdag. Hade ett litet kalas dagen till ära för mina favvotjejer. Fick finfina presenter, bland annat mumsiga korvar och smarrig kycklinglever. Man skulle allt fylla år lite oftare än bara en gång per år.
Sommaren tillbringades på västkusten. Som en sann soldyrkare passade jag på att njuta av värmen och var en flitig besökare på hundstranden. Det finns inget bättre än att bara kasta sig ut i det blå plurret.
Sensommaren tillbringades i skolbänken. Jag och matte gick en rallylydnadskurs på brukshundsklubben. Vi båda tyckte det var superkul och vi lärde oss massor. Tyvärr fanns det ingen ledig kurs i Danmark men vi har fortsatt med lydnadsträning där vi gick i våras. Är ju alltid kul (och gott) att lära sig nya saker. Just nu tränar vi höger och vänster och lite roliga nya tricks. Det senaste jag har lärt mig är att krypa och nu håller matte på och lär mig hur man flörtar. Lite klurigt men ska nog ge sig efter ett tag.
Tänkte inte skriva så mycket mer, bjussar istället på lite bilder av sköna mig. Njut!
Det här bjöds det på min födelsedag.
Fantastiskt j-kla gott!!!
Fina blommar hade husse köpt.
Who let the dogs out? Ho Ho Hohoo
Matte och husse har köpt en flytväst till mig. Så nu kan jag bada hur mycket jag vill och de slipper agera livräddare titt som tätt.
Tar ett dopp till. Det är ju så varmt...
Strandraggaren nr 1.
Jag älskar små pinnar...
och stora pinnar...
Det bästa som finns är att bli jagad med en pinne i munne. Det är livet!
Pressar lite.
Nä nu tackar jag för mig för denna gången. Mys i höstmörkret och kurra upp i soffan. Det ska i vartfall jag göra.
Hej hej
lördag 29 maj 2010
Sköna maj!
Hej alla bloggläsare (om det finns några kvar...var ju typ 100 år sedan jag bloggade sist)!
Allt är bara bra med mig. Jag har växt en hel del (vägde mig idag och vågen visade 11,8 pannor) och ser inte så valpig ut längre. Jag har musklat mig ordentligt och börjar se lite manlig ut. Har dock inte börjat lyfta på benet än så "mammi" säger att jag fortfarande är hennes bebis.
Jag älskar att vara ute nu när det är så vackert och skönt väder. Jag leker nästan varje dag i parken med mitt hundgäng där jag går under namnet gangstern. Två till frallor har börjat gå dit och det tycker jag är så kul. Men inget går ju upp mot fina Cleo. Om hon är i parken är hon den enda jag har ögon för. Hon är så söt och snabb. Det finns inget bättre än att jaga henne fram och tillbaka över fotbollsplanen.
Idag cyklade vi ut till ett härligt grönområde där jag sprang fritt över ängarna, gudomligt härligt var det! Här kommer lite bilder.
Skönt att komma ut på tur. Tyckte dock att det gick lite trögt för matte i uppförsbackarna.
Ahhhh! Livet är underbart!!!
Har någon av er en godis i handen???
Vem är kung över ängarna...
Pausar och luktar på blommorna.
Kom nu slöfockar!
Jag sa kom! Ni är visst inte lika lydiga som jag är.
Måste ju berätta att jag har hälsat på Tarzan och Frasse för ca 1 månad. Tågresan gick super bra. Jag sov mesta delen av resan i min nya transportbur.
Jag och Frasse busade gärnet. Blev även många härliga promenader på stranden. Här vilar jag lite efter en av våra utflykter.
Måste ju visa en bild på mig och morfar Tarzan.
Här är jag och Frasse. Mellan våra vilda lekar brukar vi pusta ut lite i köket. Har vi tur så "tappar" Jögge ner något gott på golvet.
Nä nu har jag faktiskt inte tid att blogga mer. Ska in och anmäla mig till ett par utställningar i sommar och sen blir det nog soffan för mig ikväll.
Ha det riktigt fint kära vänner och så lovar jag att det inte ska dröja lika länge tills nästa inlägg.
Massor av kramar från Egon
Allt är bara bra med mig. Jag har växt en hel del (vägde mig idag och vågen visade 11,8 pannor) och ser inte så valpig ut längre. Jag har musklat mig ordentligt och börjar se lite manlig ut. Har dock inte börjat lyfta på benet än så "mammi" säger att jag fortfarande är hennes bebis.
Jag älskar att vara ute nu när det är så vackert och skönt väder. Jag leker nästan varje dag i parken med mitt hundgäng där jag går under namnet gangstern. Två till frallor har börjat gå dit och det tycker jag är så kul. Men inget går ju upp mot fina Cleo. Om hon är i parken är hon den enda jag har ögon för. Hon är så söt och snabb. Det finns inget bättre än att jaga henne fram och tillbaka över fotbollsplanen.
Idag cyklade vi ut till ett härligt grönområde där jag sprang fritt över ängarna, gudomligt härligt var det! Här kommer lite bilder.
Skönt att komma ut på tur. Tyckte dock att det gick lite trögt för matte i uppförsbackarna.
Ahhhh! Livet är underbart!!!
Har någon av er en godis i handen???
Vem är kung över ängarna...
Pausar och luktar på blommorna.
Kom nu slöfockar!
Jag sa kom! Ni är visst inte lika lydiga som jag är.
Måste ju berätta att jag har hälsat på Tarzan och Frasse för ca 1 månad. Tågresan gick super bra. Jag sov mesta delen av resan i min nya transportbur.
Jag och Frasse busade gärnet. Blev även många härliga promenader på stranden. Här vilar jag lite efter en av våra utflykter.
Måste ju visa en bild på mig och morfar Tarzan.
Här är jag och Frasse. Mellan våra vilda lekar brukar vi pusta ut lite i köket. Har vi tur så "tappar" Jögge ner något gott på golvet.
Nä nu har jag faktiskt inte tid att blogga mer. Ska in och anmäla mig till ett par utställningar i sommar och sen blir det nog soffan för mig ikväll.
Ha det riktigt fint kära vänner och så lovar jag att det inte ska dröja lika länge tills nästa inlägg.
Massor av kramar från Egon
tisdag 23 mars 2010
En liten uppdatering!
Hej alla vänner!
Allt är bara finfint med mig. Jag njuter av vårvärmen och tycker det är så skoj att vara ute. Jag, matte och tant Christine har gått härliga promenader längs med ån och jag älskar att få springa lös i solen.
Så här fint vårigt har vi det i Odense just nu.
Jag har fått en ny puppia sele som jag inte är så himla glad i om man säger så. Har testat det mesta för att få av den, men ingenting funkar. Men dock har jag fått många fina kommentarer om att jag klär i blått.
Kallas numera för boxaren.
Posar i min nya outfit.
Jag älskar att leka i parken med mina vänner. Här busar jag med Chloie.
Jag och Eddie (blandning mellan beagle och fransk bulldog) attackerar kompisen Zita.
Så härligt att få känna gräs under tassarna.
En av favvoleksakerna när vi är ute.
Står ofta och spanar ut över lägenheten i soffan, gärna med något i munnen.
Måste ju innan jag slutar berätta om hur det går för mig på nya valpkursen. Jag tycker det är hur roligt som helst och är superlydig den timmen... Matte säger att jag är en liten ögontjänare. Man får inte var dum:) Men för det mesta är jag faktiskt en väldigt snäll och lydig hund. Bara jag får ut nått av det, gärna en köttbulle.
Ha det bra!
Kramar Egon
fredag 5 mars 2010
Blåsippan ute i backarna står. Niger och säger att nu är det vår!!!
Hej!
Nu har våren äntligen kommit till Odense och mina tassar har fått känna på hur det känns att gå på gräs. Kan inte komma ihåg om jag har sprungit på gräs förr. Kanske gjorde jag det när jag var liten och bodde hos Tina...Hur som helst så är det helt underbart att gå ut när solen skiner!
Idag har jag, matte och husse tagit en långpromenad i det härliga vädret. Jag sprang fram och tillbaka och fick ett och annat "frallefnatt" då och då. Nästa gång ska vi ta med kameran så ni ser hur vårigt och fint det är nu. Promenaden avslutades med lek i parken med mina hundkompisar. Kunde inte haft en bättre fredagseftermiddag. Nu slappar jag i soffan resten av kvällen.
Här kommer några bilder på mig som söta Julias vän Carro har tagit på mig.
Söta jag gosar ofta och gärna med matte.
Det här är en av mina favorit leksaker just nu. När jag piper med den vill jag att matte och husse ska jaga mig. För ni som undrar så är jag snabbast och den som alltid vinner.
Ha en riktigt skön helg kära vänner!
Kram Egon
Nu har våren äntligen kommit till Odense och mina tassar har fått känna på hur det känns att gå på gräs. Kan inte komma ihåg om jag har sprungit på gräs förr. Kanske gjorde jag det när jag var liten och bodde hos Tina...Hur som helst så är det helt underbart att gå ut när solen skiner!
Idag har jag, matte och husse tagit en långpromenad i det härliga vädret. Jag sprang fram och tillbaka och fick ett och annat "frallefnatt" då och då. Nästa gång ska vi ta med kameran så ni ser hur vårigt och fint det är nu. Promenaden avslutades med lek i parken med mina hundkompisar. Kunde inte haft en bättre fredagseftermiddag. Nu slappar jag i soffan resten av kvällen.
Här kommer några bilder på mig som söta Julias vän Carro har tagit på mig.
Söta jag gosar ofta och gärna med matte.
Det här är en av mina favorit leksaker just nu. När jag piper med den vill jag att matte och husse ska jaga mig. För ni som undrar så är jag snabbast och den som alltid vinner.
Ha en riktigt skön helg kära vänner!
Kram Egon
söndag 28 februari 2010
Sköna söndag!
Hej!
Söndagar är min favoritdag. Då går vi hela familjen till en hundskog där det vimlar av massa roliga hundkompisar. Jag leker och springer för fullt och har en energi utan dess like. Det bästa som finns är att jaga andra hundar(gärna stora)och på sistonde har jag faktiskt blivit riktigt snabb. Idag jagade jag ett gäng Berner sennen hundar och när de blev trötta så terroriserade jag dem genom att klättra upp på dem:)
Eftermiddagen har spenderats i soffan tillsammans med matte och husse idag. Mysigt!!!
I onsdags var det sista gången på valpkursen. Matte är jätte glad för vi har fått plats på en annan hundskola som ska vara mycket bra. Den är väldigt populär och vi har stått på väntelista ett tag, men nu har hon startat en extra grupp som vi ska börja i. Så nästa söndag måste vi gå upp tidigt för vi ska vara där redan halv tio. Ingen bra tid för en sjusovare som mig.
Annars är det bara bra med mig. Jag är pigg och glad och väldigt social av mig. Pussar gärna allt och alla;) Har ett bra självförtroende och har nu börjat bojkota att sova i korgen inne hos matte och husse. Nu är jag så pass vuxen att jag sover i soffan själv om natten.
Jag älskar verkligen mat och skulle aldrig få för mig att rata ett mål mat.Förutom soffan så är köket en favoritplats. Älskar att sitta där och titta på när matte och husse donar. Hoppas på att en och annan godbit ska ramla ner. Är dock dåligt med detta.
På fettisdagen var jag med och bakade semlor. En snäll vän till husse lät mig smaka på lite grädde. Mums vad gott det var!
Nä nu ska jag och husse ut på en liten kissrunda. Ha det bra!
Kram Egon
Söndagar är min favoritdag. Då går vi hela familjen till en hundskog där det vimlar av massa roliga hundkompisar. Jag leker och springer för fullt och har en energi utan dess like. Det bästa som finns är att jaga andra hundar(gärna stora)och på sistonde har jag faktiskt blivit riktigt snabb. Idag jagade jag ett gäng Berner sennen hundar och när de blev trötta så terroriserade jag dem genom att klättra upp på dem:)
Eftermiddagen har spenderats i soffan tillsammans med matte och husse idag. Mysigt!!!
I onsdags var det sista gången på valpkursen. Matte är jätte glad för vi har fått plats på en annan hundskola som ska vara mycket bra. Den är väldigt populär och vi har stått på väntelista ett tag, men nu har hon startat en extra grupp som vi ska börja i. Så nästa söndag måste vi gå upp tidigt för vi ska vara där redan halv tio. Ingen bra tid för en sjusovare som mig.
Annars är det bara bra med mig. Jag är pigg och glad och väldigt social av mig. Pussar gärna allt och alla;) Har ett bra självförtroende och har nu börjat bojkota att sova i korgen inne hos matte och husse. Nu är jag så pass vuxen att jag sover i soffan själv om natten.
Jag älskar verkligen mat och skulle aldrig få för mig att rata ett mål mat.Förutom soffan så är köket en favoritplats. Älskar att sitta där och titta på när matte och husse donar. Hoppas på att en och annan godbit ska ramla ner. Är dock dåligt med detta.
På fettisdagen var jag med och bakade semlor. En snäll vän till husse lät mig smaka på lite grädde. Mums vad gott det var!
Nä nu ska jag och husse ut på en liten kissrunda. Ha det bra!
Kram Egon
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)